Man måste vara den förändring man vill se i världen

Min bror föddes med kolik och skrek tills han var helt röd i ansiktet. Vår morfar kastade en blick på honom och förkunnade "han kommer att bli statsminister".

Riktigt så blev det inte. Än. Men han har ett brinnande intresse för politik och kan föra en konversation om allt och inget med allt och alla.

Han är framme och plockar upp matvarorna som ramlar ut ur den stackars mannens trasiga matkasse innan du ens hinner reagera på vad som hänt. Han håller upp dörrar, hjälper till med barnvagnar och går in på fritidsgårdar och frågar hur ungdomarna har det.

Han inte bara kan föra en konversation om allt och inget med allt och alla, han gör det också; ofta.

Han hälsar på alla som går förbi, vissa blir glada och hälsar tillbaka medan andra går förbi. Kanske uppfattade de inte att det var till just dem, kanske vill de inte hälsa på främlingar, vem vet, det är inget min bror skänker en tanke åt. Han hejar vidare.

"Genom att hälsa på varandra skapar man trygghet och samhörighet i området" förklarar han.

Som lillasystern som smög in i garderoben när hennes storebror var borta och lånade alldeles för stora kläder, går jag nu runt och hejar på var och varannan människa på mina promenader. En del hejar tillbaka, andra hajar till, men det är inget jag skänker en tanke åt. Jag hejar vidare.

Sluta bränna pengar i glashus

Det har varit en hel del uppmärksamhet kring att Gudrun Schyman brände upp 100.000 kronor i protest mot löneskillnader män och kvinnor emellan. Även nu, fyra år efter händelsen tycks folk ha hakat upp sig på detta.

Det är lustigt att det sticker så enormt i ögonen på folk när någon bränner upp pengar i dess fysiska bemärkelse.

Men att centerpartiet la 70 miljoner på sin pr-budget höjde ingen ögonbrynen över. När någon köper in en champagne för 10.000 kr får den mer respekt än någon som hjälper en gammal herre bära hem kassarna från ica. Har du aldrig samma kläder två gånger är du en ikon. Byter du gadgets snabbare än andra byter underkläder är du helt rätt ute.

Det är en sån dubbelmoral och skev syn på pengar i detta samhälle.

Varannan svensk är som en patologisk samlare, men gottar sig samtidigt i tv-program från USA såsom hoarders. Skrattar gott åt någon som samlar på tomtefiguriner eller har väggarna tapetserade med gamla basebollkort utan att inse att det är exakt samma sak de själva pysslar med.

Det tåls att nämnas att Gudrun Schyman även gjorde detta för att dra uppmärksamhet till ett så viktigt ämne som jämställdhet och lika lön för lika utfört jobb oavsett om du är kvinna eller man. Det tåls även att nämnas att detta fungerade. Det fungerade som sagt så pass bra att folk pratar om det fyra år efter det hänt.

Och ja, dessa pengar hade gjort sig bra på ett barnhem, eller hos synskadades förbund eller cancerfonden. Men det hade även pengarna som istället spenderades på centerpartiets budget, ett designerfat, en blöt utekväll, den där klänningen som bara användes en gång eller den där väskan som köptes i tre färger.

Trött på att se tiggare

Detta inlägg vänder sig till er som har tröttnat på att se det ökade antalet romska tiggare på våra gator. Till er som inte vill acceptera att medmänniskor tvingas leva så. Till er som inte bara vill gå förbi.

Jag ser rubriker i kvällspressen och jag ser diskussioner på Facebook. Jag hör folk häva ur sig saker de "vet" om hur tiggeriet fungerar. Jag hör folk döma. Diskutera om ligor. Påståenden att tiggarna i själva verket är miljonärer som åker runt i flashiga bilar och lurar alla naiva svenskar. Att de låtsas spela handikappade för att sedan skutta runt när vi tittar bort. 

Detta inlägg vänder sig även till er som tröttnat i en annan bemärkelse. Ni som kanske innerst inne skräms av att fattigdomen i andra delar av världen blev så påtaglig helt plötsligt. Ni som maskerar denna rädsla i form av främlingsfientlighet. Kanske kan jag få er att tänka om? Kanske kan ni lära er något nytt? Se på saken från en annan vinkel?

Jag gick på en promenad idag och funderade på möjliga sätt att hjälpa tiggarna. Har vi tillräckligt med härbärgen undrade jag? Finns det redan någonstans de får mat? Delar någon kanske ut mat till dem på plats där de sitter? Finns det några projekt som jobbar med att hjälpa dessa människor både på kort och lång sikt?

Jag bestämde mig för att undersöka saken närmare.

Jag ringde först till Stadsmissionen. Där berättade man för mig att det finns ett ställe som heter Crossroads på krukmakargatan 36A. Där är man välkommen mellan 8-12 och får mat, kläder och möjlighet till att ducha. Vinternatt som är ett samarbete med Stockholms stad, Stadsmissionen och Frälsningsarmen stängde sista april. Där erbjuds man plats att sova under det kallare halvåret. 

Jag ringer vidare och denna gång till Frälsningsarmen. Jag får reda på att det finns ett socialt center som jobbar mycket med de romska tiggarna. Dagcentret är öppet på förmiddagen för alla men man insåg att det var bättre att dela upp dagen i två pass så att romerna kommer på eftermiddagarna. På så sätt kunde man ha folk på plats som kan språket och på så sätt vara bättre till hjälps. Centret är inte så stort, så man har inget riktigt kök för att laga mat, men buljongsoppa med pasta och smörgåsar bjuder man på. Mat verkar inte de flesta romer ha problem att få dock. De lagar gärna själva sin mat där de bor. De vill ha pengar för att kunna hjälpa sin familj där de kommer ifrån. När Rumänien gick med i EU drog de på sig en enorm skuld för att kunna betala medlemsavgiften. När sedan den ekonomiska krisen kom drog man in på allt vad pensioner och sociala bidrag hette. Romerna, som är diskriminerade i hela Europa, hamnade genast längst ner på listan av de som fick hjälp. 

Vad gäller kläder så får de mycket på centret. Problemet är att många inte har möjlighet att tvätta sina kläder och därför slänger de använda kläderna när de är alltför smutsiga. Detta uppmärksammades i Högdalen för ett tag sen där det bildats sopberg med kläder.

På Stockholms stadsmission finns idag bara två tvättmaskiner. Stockholms stad har ingen skyldighet att hjälpa till med tvättmaskiner och anser att får tiggarna det "för bra" så kommer det endast att leda till fler tiggare. Det bästa vore om man kunde hjälpa till på plats i Rumänien. Att underlätta för folk att tigga kommer inte lösa bakgrundsproblemen eller situationen för romerna på sikt. De ska kunna få vara med sina barn och familj i sina hemländer och inte tvingas åka till andra länder och tigga.

Eventuellt finns det ett projekt som redan är uppstartat i Rumänien dit man kan skänka pengar. Frälsningsarmén i Norge har startat ett samarbete med Frälsningsarmén i Rumänien. Jag håller på att utreda detta fortfarande och uppdaterar så fort jag vet mer.

Jag frågar på Frälsningsarmén om de har behov av hjälp men just nu behövs troligen inte någon volontär, utan det som behövs är i så fall någon som kan språket och kan kommunicera med romerna. Det jobbar redan tre romer, en svensk tjej som kan språket samt två volontärer från Rumänien.

Som jag redan beskrev tidigare saknas tvättmaskiner. Även duchar är det ont om. Många tiggare håller till i Kista och har lång resväg till centret på långholmsgatan 32, så även center i fler områden är nödvändigt. Damunderkläder samt strumpor är något som alltid behövs. Har man möjlighet att bidra med detta kan man lämna det på centret på långholmsgatan 32.

De jag pratade med var oerhört hjälpsamma och trevliga, och jag blir glad av att veta att det finns så många fina människor som jobbar för att andra människor ska få det bättre.

Vet någon mer om redan uppstartade projekt på plats i Rumänien? Har någon annan relevant information som är viktig i sammanhanget? Andra idéer på hur vi kan hjälpa?

Skriv gärna till mig så uppdaterar jag inlägget, och dela gärna så att denna information kommer ut till så många som möjligt.