torsdag 25 april 2013

Don't try to kill time because time is already killing you

Jag har aldrig varit en "barn-person".
Jag bytte gladeligen bort mina bebisbokmärken mot djur och blommor. Jag lekte inte mycket med dockor, och har aldrig varit den som sprang fram och tittade på bebisen i vagnen.
Oftast vet jag inte vad jag ska göra med barn, särskilt de små som mest dreglar och inte förstår vad man säger.

Men ändå kom det sig att jag började jobba som volontär med barn. Nu är visserligen barnen från sex år och uppåt men det tåls även att nämnas att jag bestämt mig redan innan jag kom till Nicaragua, att jag inte skulle jobba med barn. Jag visste inte exakt vad jag skulle jobba med, bara att jag inte skulle jobba med barn.

Jag hamnade kanske inte var jag tänkt mig, men jag hamnade helt rätt.

Jag älskar att jag har så mycket jag kan lära barnen. Jag älskar att se hur de använder sig av mina tips och att vissa saker faktiskt fastnar. Jag älskar att se hur de utvecklas och lär sig. Men mest av allt älskar jag allt de lär mig, bara genom att vara. 

Idag pratade jag på engelska med en kollega och barnen frågade vad vi sa.
Jag: Vi pratade bara om att vi slutar 17:00 och sen får vänta på bussen i 45 minuter, och att det är tråkigt att sitta och vänta.
Barnen (helt oförstående): Men varför kör ni inte kull under tiden?

"When we try to teach children all about life, they teach us what life is all about."