fredag 10 oktober 2014

Dioxiner

 
På min arbetsplats är det viktigt med miljön, varför jag just nu går en utbildning med tema miljö.
 
Denna kunskap vill jag självklart sprida vidare, så att även du kan hjälpa till att tänka på miljön, och förstå varför det är så viktigt.
 
Något som påverkar både dig och mig är alla miljögifter.
 
Jag tänkte berätta om miljögiftet dioxin idag.
 
Dioxiner uppstår vid förbränning av plastprodukter såsom PVC.
Under Vietnamkriget användes växtgiftet Agent Orange, som innehöll dioxin, för att avlöva träden. Egentligen var Agent Orange bara ett samlingsnamn för flera av de växtgifter som de amerikanska styrkorna besprutade de vietnamesiska djunglerna med under åren 1962 till 1971. Syftet var både att förstöra livsmedel och att göra det svårare för FNL-gerillan att gömma sig i den täta djungeln. Efter besprutningen försvann alla löv, grödor och frukter, men giftet dioxin, blev kvar i marken. Krigsveteranerna från USA fick senare problem med hälsan. Många insjuknade i leukemi, och många barn föddes med grava missbildningar.
 
Runt 2008 uppdagades det att ett stort parti kött från Irland hade farliga halter av Dioxiner.
 
Gränsvärdet, det tolerabla dagliga intaget (TDI) för dioxiner i kött är 1,0 pikogram*/gram fett. I det irländska nötköttet var nivåerna 2-3 gånger TDI och i griskött 80 gånger TDI.

I Belgien tillsatte man oljor förorenade med dioxiner och PCB till fodret, och på så sätt kom ämnena in i livsmedlen. I fallet på Irland så hade djuren också fått i sig dioxinerna
via fodret.
 
Visste du att sedan 2001 gäller ett generellt förbud mot försäljning av fet östersjöfisk inom EU både som mat och djurfoder. Orsaken är att denna fisk har högre dioxinhalter än vad som anses vara acceptabelt. Endast Sverige och Finland är undantagna från denna EU-regel. Fet östersjöfisk kan vara till exempel strömming eller lax.
 
Orsaken till att Sverige och Finland blev undantag för denna regel, var att denna mat ansågs som del av vår kultur.
 
Anledningen till att dioxiner och andra miljögifter samlas i just fet fisk är att de är fettlösliga. Ju högre upp i näringskedjan fisken är, desto mer gifter får den i sig. Rovfisken äter ju upp gifterna från andra mindre fiskar. Gifterna stannar kvar i fiskens (eller din) kropp.
 
Gifterna bryts sedan ned väldigt sakta. De flesta miljögifter är stabila kemiska föreningar som passerar reningsverken utan att brytas ned.
Alla människor på jorden har i dag spår av organiska gifter i kroppen. En del inuitbarn (eskimåbarn) får i sig höga nivåer av organiska föroreningar genom bröstmjölken, eftersom organiska föroreningar sprids globalt och samlas i kallare områden. De bor långt ifrån alla utsläpp men drabbas ändå hårdast. De får nu avstå en hel del av den föda de tidigare åt, då de djur är för giftiga att äta numer.
 
I norra Sverige finns det alltså mer gifter än i syd.
Blev du precis som jag upprörd av denna information och vill göra något åt saken?
 
Detta är vad man kan tänka på:
 
Använd naturmaterial när så är möjligt. Plast och andra syntetiska material innehåller ofta många olika syntetiskt framställda organiska föreningar.
Släng aldrig förbrukad elektronik i hushållssoporna. De ska lämnas till miljöstation.
Lämna in farliga kemikalier till miljöstation.
När så är möjligt, köp miljömärkta kläder och textilier.
 



 
 

 





 

fredag 4 juli 2014

Maten är dyrare än vad du tror

Svenskarna slänger mest mat i Norden. Alla som äter lite, be om mindre portion när ni äter ute. Om det blir över, be om doggie bag. Det är inte pinsamt att tänka på miljön även om 50 % av Sveriges befolkning tror det. Det är inte snålt. Snålt är att bjuda på middag och sen be alla betala för ingredienserna.

Ge mat ni vet ni inte kommer hinna äta till grannar eller andra. Ät rester, frys in. Lär er nya recept som tar vara på övermogna varor, tex sylt och banankaka.
Särskilt till er med barn, små portioner, man kan ta igen.

Tänk på det varje gång att inte bara ni själva har betalat för den här maten, ofta har djur fått betala i form av sin död, eller kanske med att vara instängda i en bur. Bönder har betalat med sitt arbete, kanske till och med betalat med sin hälsa om de har blivit utsatta för gifter. Miljön har fått betala. Skog har skövlats. Avgaser har släppts ut.









tisdag 10 juni 2014

Man måste vara den förändring man vill se i världen


Min bror föddes med kolik och skrek tills han var helt röd i ansiktet. Vår morfar kastade en blick på honom och förkunnade "han kommer att bli statsminister".

Riktigt så blev det inte. Än. Men han har ett brinnande intresse för politik och kan föra en konversation om allt och inget med allt och alla.

Han är framme och plockar upp matvarorna som ramlar ut ur den stackars mannens trasiga matkasse innan du ens hinner reagera på vad som hänt. Han håller upp dörrar, hjälper till med barnvagnar och går in på fritidsgårdar och frågar hur ungdomarna har det.

Han inte bara kan föra en konversation om allt och inget med allt och alla, han gör det också; ofta.

Han hälsar på alla som går förbi, vissa blir glada och hälsar tillbaka medan andra går förbi. Kanske uppfattade de inte att det var till just dem, kanske vill de inte hälsa på främlingar, vem vet, det är inget min bror skänker en tanke åt. Han hejar vidare.

"Genom att hälsa på varandra skapar man trygghet och samhörighet i området" förklarar han.

Som lillasystern som smög in i garderoben när hennes storebror var borta och lånade alldeles för stora kläder, går jag nu runt och hejar på var och varannan människa på mina promenader. En del hejar tillbaka, andra hajar till, men det är inget jag skänker en tanke åt. Jag hejar vidare.

söndag 8 juni 2014

Sluta bränna pengar i glashus



Det har varit en hel del uppmärksamhet kring att Gudrun Schyman brände upp 100.000 kronor i protest mot löneskillnader män och kvinnor emellan. Även nu, fyra år efter händelsen tycks folk ha hakat upp sig på detta.

Det är lustigt att det sticker så enormt i ögonen på folk när någon bränner upp pengar i dess fysiska bemärkelse.

Men att centerpartiet la 70 miljoner på sin pr-budget höjde ingen ögonbrynen över. När någon köper in en champagne för 10.000 kr får den mer respekt än någon som hjälper en gammal herre bära hem kassarna från ica. Har du aldrig samma kläder två gånger är du en ikon. Byter du gadgets snabbare än andra byter underkläder är du helt rätt ute.

Det är en sån dubbelmoral och skev syn på pengar i detta samhälle.

Varannan svensk är som en patologisk samlare, men gottar sig samtidigt i tv-program från USA såsom hoarders. Skrattar gott åt någon som samlar på tomtefiguriner eller har väggarna tapetserade med gamla basebollkort utan att inse att det är exakt samma sak de själva pysslar med.

Det tåls att nämnas att Gudrun Schyman även gjorde detta för att dra uppmärksamhet till ett så viktigt ämne som jämställdhet och lika lön för lika utfört jobb oavsett om du är kvinna eller man. Det tåls även att nämnas att detta fungerade. Det fungerade som sagt så pass bra att folk pratar om det fyra år efter det hänt.

Och ja, dessa pengar hade gjort sig bra på ett barnhem, eller hos synskadades förbund eller cancerfonden. Men det hade även pengarna som istället spenderades på centerpartiets budget, ett designerfat, en blöt utekväll, den där klänningen som bara användes en gång eller den där väskan som köptes i tre färger.







måndag 2 juni 2014

Trött på att se tiggare



Detta inlägg vänder sig till er som har tröttnat på att se det ökade antalet romska tiggare på våra gator. Till er som inte vill acceptera att medmänniskor tvingas leva så. Till er som inte bara vill gå förbi.

Jag ser rubriker i kvällspressen och jag ser diskussioner på Facebook. Jag hör folk häva ur sig saker de "vet" om hur tiggeriet fungerar. Jag hör folk döma. Diskutera om ligor. Påståenden att tiggarna i själva verket är miljonärer som åker runt i flashiga bilar och lurar alla naiva svenskar. Att de låtsas spela handikappade för att sedan skutta runt när vi tittar bort. 

Detta inlägg vänder sig även till er som tröttnat i en annan bemärkelse. Ni som kanske innerst inne skräms av att fattigdomen i andra delar av världen blev så påtaglig helt plötsligt. Ni som maskerar denna rädsla i form av främlingsfientlighet. Kanske kan jag få er att tänka om? Kanske kan ni lära er något nytt? Se på saken från en annan vinkel?

Jag gick på en promenad idag och funderade på möjliga sätt att hjälpa tiggarna. Har vi tillräckligt med härbärgen undrade jag? Finns det redan någonstans de får mat? Delar någon kanske ut mat till dem på plats där de sitter? Finns det några projekt som jobbar med att hjälpa dessa människor både på kort och lång sikt?

Jag bestämde mig för att undersöka saken närmare.
Jag ringde först till Stadsmissionen. Där berättade man för mig att det finns ett ställe som heter Crossroads på krukmakargatan 36A. Där är man välkommen mellan 8-12 och får mat, kläder och möjlighet till att ducha. Vinternatt som är ett samarbete med Stockholms stad, Stadsmissionen och Frälsningsarmen stängde sista april. Där erbjuds man plats att sova under det kallare halvåret. 

Jag ringer vidare och denna gång till Frälsningsarmen. Jag får reda på att det finns ett socialt center som jobbar mycket med de romska tiggarna. Dagcentret är öppet på förmiddagen för alla men man insåg att det var bättre att dela upp dagen i två pass så att romerna kommer på eftermiddagarna. På så sätt kunde man ha folk på plats som kan språket och på så sätt vara bättre till hjälps. Centret är inte så stort, så man har inget riktigt kök för att laga mat, men buljongsoppa med pasta och smörgåsar bjuder man på. Mat verkar inte de flesta romer ha problem att få dock. De lagar gärna själva sin mat där de bor. De vill ha pengar för att kunna hjälpa sin familj där de kommer ifrån. När Rumänien gick med i EU drog de på sig en enorm skuld för att kunna betala medlemsavgiften. När sedan den ekonomiska krisen kom drog man in på allt vad pensioner och sociala bidrag hette. Romerna, som är diskriminerade i hela Europa, hamnade genast längst ner på listan av de som fick hjälp. 

Vad gäller kläder så får de mycket på centret. Problemet är att många inte har möjlighet att tvätta sina kläder och därför slänger de använda kläderna när de är alltför smutsiga. Detta uppmärksammades i Högdalen för ett tag sen där det bildats sopberg med kläder.
På Stockholms stadsmission finns idag bara två tvättmaskiner. Stockholms stad har ingen skyldighet att hjälpa till med tvättmaskiner och anser att får tiggarna det "för bra" så kommer det endast att leda till fler tiggare. Det bästa vore om man kunde hjälpa till på plats i Rumänien. Att underlätta för folk att tigga kommer inte lösa bakgrundsproblemen eller situationen för romerna på sikt. De ska kunna få vara med sina barn och familj i sina hemländer och inte tvingas åka till andra länder och tigga.

Eventuellt finns det ett projekt som redan är uppstartat i Rumänien dit man kan skänka pengar. Frälsningsarmén i Norge har startat ett samarbete med Frälsningsarmén i Rumänien. Jag håller på att utreda detta fortfarande och uppdaterar så fort jag vet mer.

Jag frågar på Frälsningsarmén om de har behov av hjälp men just nu behövs troligen inte någon volontär, utan det som behövs är i så fall någon som kan språket och kan kommunicera med romerna. Det jobbar redan tre romer, en svensk tjej som kan språket samt två volontärer från Rumänien.
Som jag redan beskrev tidigare saknas tvättmaskiner. Även duchar är det ont om. Många tiggare håller till i Kista och har lång resväg till centret på långholmsgatan 32, så även center i fler områden är nödvändigt. Damunderkläder samt strumpor är något som alltid behövs. Har man möjlighet att bidra med detta kan man lämna det på centret på långholmsgatan 32.

De jag pratade med var oerhört hjälpsamma och trevliga, och jag blir glad av att veta att det finns så många fina människor som jobbar för att andra människor ska få det bättre.

Vet någon mer om redan uppstartade projekt på plats i Rumänien? Har någon annan relevant information som är viktig i sammanhanget? Andra idéer på hur vi kan hjälpa?

Skriv gärna till mig så uppdaterar jag inlägget, och dela gärna så att denna information kommer ut till så många som möjligt. 




lördag 31 maj 2014

En god gärning om dagen gör själen glad

 


När jag bodde i Nicaragua förundrades jag över allt skräp. Folk kastade helt sonika ut sin uppdruckna dricka ur bussfönstren och släppte godispapper på trottoaren utan att blinka.

Det såg ut därefter. Längs vägrenen låg det fullt med skräp och träden pryddes av färgglada plastpåsar.

Jag blev så ledsen och uppgiven och förstod inte vad som var fel, varför de slängde allt skräp och varför var det så normaliserat?

Nu när jag är tillbaka i Sverige har jag märkt att det faktiskt är mycket skräp slängt här med. Visst kanske det inte sker lika öppet men det skräpas ner något enormt.

En dag när jag var ute och gick såg jag en man som arbetade med att plocka upp skräp. Sanningen började uppdagas. En stor anledning till att det är mindre skräp här är att det finns någon som städar upp det.

Jag började notera skräpet mer och mer på mina promenader, och det började störa mig mer. Jag tog upp och slängde en del skräp när jag var nära en papperskorg.

Idag bestämde jag mig för att ta itu med det på större skala och tog med mig en plastpåse och gick ut och rensade i skogen, lekparker och gångstigar. Det tog inte lång tid att fylla påsen med alltifrån godispapper till cigarettpaket och kvitton och annat folk inte ville bära på till närmsta papperskorg.

Det förstör så otroligt mycket detta skräp även om man kanske inte tänker på det. Förutom att det ser tråkigt ut, så tänk på att naturen förstörs och djur kan råka riktigt illa ut.

Ta upp skräp så fort du kan och utbilda människor i din omgivning. Föreslå en dag på jobbet eller skola eller dagis då alla går ut och plockar skräp i närområdet.