Det har varit en hel del uppmärksamhet kring att Gudrun
Schyman brände upp 100.000 kronor i protest mot löneskillnader män och kvinnor
emellan. Även nu, fyra år efter händelsen tycks folk ha hakat upp sig på detta.
Det är lustigt att det sticker så enormt i ögonen på folk
när någon bränner upp pengar i dess fysiska bemärkelse.
Men att centerpartiet la 70 miljoner på sin pr-budget höjde
ingen ögonbrynen över. När någon köper in en champagne för 10.000 kr får den
mer respekt än någon som hjälper en gammal herre bära hem kassarna från ica. Har
du aldrig samma kläder två gånger är du en ikon. Byter du gadgets snabbare än
andra byter underkläder är du helt rätt ute.
Det är en sån dubbelmoral och skev syn på
pengar i detta samhälle.
Varannan svensk är som en patologisk samlare, men gottar sig
samtidigt i tv-program från USA såsom hoarders. Skrattar gott åt någon som samlar
på tomtefiguriner eller har väggarna tapetserade med gamla basebollkort utan
att inse att det är exakt samma sak de själva pysslar med.
Det tåls att nämnas att Gudrun Schyman även gjorde detta för
att dra uppmärksamhet till ett så viktigt ämne som jämställdhet och lika lön
för lika utfört jobb oavsett om du är kvinna eller man. Det tåls även att
nämnas att detta fungerade. Det fungerade som sagt så pass bra att folk pratar
om det fyra år efter det hänt.
Och ja, dessa pengar hade gjort sig bra på ett barnhem,
eller hos synskadades förbund eller cancerfonden. Men det hade även pengarna
som istället spenderades på centerpartiets budget, ett designerfat, en blöt utekväll, den där klänningen som bara användes en gång eller den där väskan som köptes i tre färger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar